När man äntligen tar sig hem.

I lördags när vi var ute och hade vart på efterfest ett tag beslutade oss angie och jag oss för att åka hem, ovanligt, mycket ovanligt. Vi höll dessutom ihop all night long och kom hem ilag, längtade efter att få sova riktigt i sin egen säng. Vi kommer instamplandes i lägenheten sex på söndagmorgon, är lite hungrig så äter lite av de vi finner, jag parkerar i soffan, angie sitter och äter på golvet haha. Sa till henne "jag längtar tills jag orkar resa mig upp och gå och lägga sig i sängen sen sova ut lite imorn". Vips sa de bara och jag vaknar och klockan är kvar i tio, ligger i soffan med stel nacke, tittar i andra soffan där ligger angie i skinnjacka och högklackade skor, haha. När man äntligen lyckas ta sig hem liksom? då kan man inte ens ta sig till sin egen säng och sova skönt. När jag vaknar går jag iaf in och lägger mig i rummet för att få sova nån timme till, då hör jag Angie stapla sig upp komma in på mitt rum. Fin kommentar fick jag "sapa du är hemma", jag menar vi åkte ju hem ilag. höhö.