Morgontrött.

Det tär på krafterna att kliva upp strax efter 6 på morgonen varje dag. Nu har jag ju bara gjort det två dagar denna vecka men det känns ändå. Jag är dessutom inte van att kliva upp såhär nuförtiden men det blir nog bättre. Sen är jag nog inte världens morgonpiggaste person heller. Jag minns när jag var liten, vet inte hur gammal jag var men det var under tiden jag gick hos dagmamma. Då var det upp tidigt som gällde, mamma och pappa skulle iväg och jobba och började hyffsat tidigt och innan skulle alla upp från sängen, få på sig kläder, äta frukost och andra morgonsaker man har att göra. Det jag nu ville ta upp var om att jag redan som liten var morgontrött och näst intill omöjlig att få upp ur sängen, jag låg kvar och hörde familjen springa runt och fixa allt och ropa att jag måste kliva upp. Men jag vill bara ligga kvar och sova och sova tills jag kände mig pigg och själv kände att nu orkar jag kliva upp. Så blev det aldrig, jag var till slut tvungen att masa mig ur sängen för att trötta morgonar åka till dagmamman. Under alla skolår och även idag är jag alltid trött när klockan ringer för tidigt och vill bara ligga kvar i sängen och sova tills jag känner mig pigg, det är även idag fortfarande bara att masa sig ur sängen och ta sig upp om man måste. Jag vill alltid ha sovmorgon!